Med trädgården som skafferi


Har du koll på hur mycket grönsaker du egentligen konsumerar? Och har du den minsta aning om vad som krävs för att framställa det du vill äta?

När jag började planera för en odlingsdel i vår trädgård var jag nyfiken på just detta. Istället för att starta med en nätt liten odling med några pallkragar och ett potatisland har jag därför involverat hela familjen i ett odlingsexperiment: Odlingssäsongen 2013 ska vi odla alla grönsaker vi vill äta.
Hur göra? Förra året grävdes ca 400 kvm av trädgården upp till en odling, indelad i 4-5 odlingslotter för ett växelbruk. I år har ytan testodlats för att samla erfarenheter. En av de viktigaste lärdomarna är att hela odlingsytan måste användas maximalt under hela säsongen, och för att lyckas med det krävs en bra plan.
Än så länge kan jag säga att jag inte stött på några särskilt stora överraskningar. Det är mycket jobb. Väldigt mycket jobb, skulle en del säga. Men otroligt stimulerande – och gott såklart.

Under hela årets odlingssäsong har vi ätit väldigt mycket mat som inte varit möjlig om vi inte odlat grönsakerna själva. Det är helt enkelt inte alla familjekockar som kan hämta nio olika sorters lök, prima asiatiska kålsorter, ekologiska svartrötter, underbar vitlöksblast och hejdlöst mycket annat gott som finns i ett trädgårdsskafferi just när man behöver det.

Förutom smakupplevelser och en personlig utmaning känner jag också stor glädje i att se mina barn, 3 år, 2 år och nyfödd, göra upptäckter bland grönsaker och jord. Hur en morot blir till och hur den lever sitt morotsliv i ett hål i marken med hjälp av komposterade bananskal och annat är inte självklara kunskaper. Att rent praktiskt kunna ge dem de erfarenheterna är jätteroligt! Dessutom provar de med stor entusiasm att äta det mesta. Senast har treåriga Otto två dagar i rad kastat sig över kronärtskockorna vid matbordet och gjort stor affär av hur goda de är.

I landen står kål och rotfrukter och väntar på höstens middagar. Vintersallat och spenat gror i sina fåror och komposterna matas med växter som gjort sitt för den här säsongen. Och jag letar recept på säsongsmat.nu, packar ihop de delar av odlingen som ska vila till nästa år och planerar för experimentets slutliga genomförande. Är du nyfiken på hur det går för oss kan du gärna följa Skillnaden af Sara på Facebook eller Skillnaden på Twitter.

En fin höst önskar jag dig.
/Sara Bäckmo

Min bästa tid är på väg

Det har varit en mycket brun vinter och vår in the life of Jessica Andersson. ”112 nyanser av brunt” skulle titeln till filmen om min vår heta. Men nu är sommaren snart här och det bruka blandas upp med grönt… och rött… och gult. Mmmmmums.

Jag bestämde mig någon gång i december för att jag bara skulle äta svenska råvaror under 2012. Det var naturligtvis för sent eftersom jag inte är en typ som ligger på knä och letar svamp och bär när det är säsong, utan köper det mesta på stormarknader. Är inte heller någon hipsterbonde med intresse för surdegar och pallkragar med morötter. Jag är en helt vanlig, inte särskilt välbärgad, konsument. Och skalar man bort allt som inte har ett garanterat svenskt ursprung (inklusive tillsatser och kryddor) bland stormarknadens produkter då är det inte mycket kvar. Har valt salt och socker som undantag.

Jag uppskattar att jag med det valet har tillgång till mellan 5 och 10 procent av utbudet. Max. Så jag gjorde det extremt svårt för mig själv. Exempel på saker som går bort är kaffe, korv och mjukt bröd. Kaffe odlas ju inte i Sverige och korv och mjukt bröd är två av alla saker där en eller flera ingredienser saknar ursprungsmärkning. Ta en tur bland hyllorna och se själv. Ta med ett förstoringsglas bara så du inte får ont i ögonen. Det står finstilt.

Och resultatet blev – brunt. Och beige. Och vitt med bruna toner. Kött, spannmål, mejeriprodukter, ägg och rotsaker är det inga problem att få tag på året runt. Inte heller lök. Gjorde mycket köttfärslimpa ett tag. Med potatismos. Rostade rotsaker. Helstekt nötkött. Havregrynsgröt. Filmjölk med äpple.

Vill dela med mig av ett recept som representerar det som har hållit mig på banan något sånär. Utmärkt råvara som är god i sig, frysta kryddor, smör och grädde. Kallar den Dillröding med SMÖR. Enjoy!

Men… trots smör och grädde (och lök). I april blev maten så trist att jag inte orkade hålla på. Under några veckor  köpte jag snabbmat både en och två (och tre) gånger. Drack kaffe. Köpte potatissallad, mjukt bröd och vaniljyoghurt. Men nu sedan några veckor är jag tillbaka på banan igen – och det blir roligare och roligare för varje dag tack vare säsongen vi är på väg in i. Sparris. Tomat och gurka. Snart är jordgubbarna här. Och färskpotatisen… den sjukt goda lilla knölen gör den bruna vintern värd sitt tråkiga slit i väntan på den.

Varför gör jag detta då? Jo, det kan du läsa mer om på min blogg Bara Svensk Mat. Men det grundar sig bland annat i den äckelkänsla jag ibland får när jag går på en stormarknad. Måste vi verkligen ha alla dessa saker att välja på? Nej. Vårt samhällssystem som bygger på mer och mer konsumtion kommer inte alla hålla. Det är ett system på väg mot kollaps. Och när det kollapsat står vi där – utan inhemsk matproduktion. It wont do.

Tack till Säsongsmat för förtroendet att gästblogga!