Det finns några höstbär som varje år liksom får mindre kärlek än de förtjänar. Två av dem växer dessutom i överflöd både vilt och i bostadsområdenas häckar: Berberisbär och aroniabär.
Ni vet de där underbara torkade bären som ofta ligger i riset i persisk matlagning? Det är berberisbär. Jepp, berberis, samma bärbuske som växer utanför snart sagt varje hus byggt på 70-talet. Nu finns det två sorters berberisbuskar hos oss: Äkta berberis är vanligast vild, och det är den du vill ha i maten. Häckberberis är den vanligaste odlad, och är visserligen inte giftig, men sägs vara rätt ointressant i matlagning (någon kanske har testat? Berätta gärna i kommentarsfältet här nedanför i sådana fall!) Du ser enklast skillnad på bladen: Den vanliga berberisen har 3 – 7 centimeter långa, tandade blad. Häckberberisen mycket mindre, 1 – 3 centimeter långa blad med släta kanter.
Sedan har vi de blåsvarta aroniabären, fadda i smaken råa, men utmärkta till sylter, marmelader, jos etc. Torkade brukar de säljas som hälsokost. Aronia är rätt vanlig som häck- och prydnadsväxt, ändå finns ingen tradition av att ta bären tillvara hos oss.
Allt möljigt om hur du torkar bär kan du läsa i bland annat Torkning av bär, frukt, grönsaker, svamp och örter av Sigri Sahlin (ISBN 91-27-02389-3).
