Säsongsmats iPhone-app som streckkodsläsare


Sedan en vecka eller så finns Säsongsmats första iPhone-app ute. Där ser du vad som är i säsong just nu, får recepttips, och i affären fungerar appen som streckkodsläsare som ger dig mer information varorna i grönsaksdisken (om varukoden finns i vår databas).

Matti Ryhänen, som byggt appen, har gjort ett jättejobb för att få fram en streckkodsläsare som faktiskt fungerar i småskum butiksbelysning och på alla typer av streckkoder. Okända varukoder kan du enkelt koppla till en råvaruartikel i appen. På så vis hopppas vi att streckkodsdatabasen sakta ska byggas upp. Eftersom all data på Säsongsmat.nu är öppen för andra appar och sajter att hämta, kan databasen komma till nytta för fler mat-appar.

Det vi samlar i streckkodsdatabasen är, för att vara riktigt petig, varukoder, och då i första hand varukoder som kan tänkas finnas kodade i streckkoder (t.ex. EAN-koder på förpackningar, hyllkantskoder i butikskedjor). Här finns också t.ex. PLU-koder. Och det vi är intresserade av är förstås färska matvaror, alltså i princip sådant du hittar i grönsaksdisken.

Min bästa tid är på väg

Det har varit en mycket brun vinter och vår in the life of Jessica Andersson. ”112 nyanser av brunt” skulle titeln till filmen om min vår heta. Men nu är sommaren snart här och det bruka blandas upp med grönt… och rött… och gult. Mmmmmums.

Jag bestämde mig någon gång i december för att jag bara skulle äta svenska råvaror under 2012. Det var naturligtvis för sent eftersom jag inte är en typ som ligger på knä och letar svamp och bär när det är säsong, utan köper det mesta på stormarknader. Är inte heller någon hipsterbonde med intresse för surdegar och pallkragar med morötter. Jag är en helt vanlig, inte särskilt välbärgad, konsument. Och skalar man bort allt som inte har ett garanterat svenskt ursprung (inklusive tillsatser och kryddor) bland stormarknadens produkter då är det inte mycket kvar. Har valt salt och socker som undantag.

Jag uppskattar att jag med det valet har tillgång till mellan 5 och 10 procent av utbudet. Max. Så jag gjorde det extremt svårt för mig själv. Exempel på saker som går bort är kaffe, korv och mjukt bröd. Kaffe odlas ju inte i Sverige och korv och mjukt bröd är två av alla saker där en eller flera ingredienser saknar ursprungsmärkning. Ta en tur bland hyllorna och se själv. Ta med ett förstoringsglas bara så du inte får ont i ögonen. Det står finstilt.

Och resultatet blev – brunt. Och beige. Och vitt med bruna toner. Kött, spannmål, mejeriprodukter, ägg och rotsaker är det inga problem att få tag på året runt. Inte heller lök. Gjorde mycket köttfärslimpa ett tag. Med potatismos. Rostade rotsaker. Helstekt nötkött. Havregrynsgröt. Filmjölk med äpple.

Vill dela med mig av ett recept som representerar det som har hållit mig på banan något sånär. Utmärkt råvara som är god i sig, frysta kryddor, smör och grädde. Kallar den Dillröding med SMÖR. Enjoy!

Men… trots smör och grädde (och lök). I april blev maten så trist att jag inte orkade hålla på. Under några veckor  köpte jag snabbmat både en och två (och tre) gånger. Drack kaffe. Köpte potatissallad, mjukt bröd och vaniljyoghurt. Men nu sedan några veckor är jag tillbaka på banan igen – och det blir roligare och roligare för varje dag tack vare säsongen vi är på väg in i. Sparris. Tomat och gurka. Snart är jordgubbarna här. Och färskpotatisen… den sjukt goda lilla knölen gör den bruna vintern värd sitt tråkiga slit i väntan på den.

Varför gör jag detta då? Jo, det kan du läsa mer om på min blogg Bara Svensk Mat. Men det grundar sig bland annat i den äckelkänsla jag ibland får när jag går på en stormarknad. Måste vi verkligen ha alla dessa saker att välja på? Nej. Vårt samhällssystem som bygger på mer och mer konsumtion kommer inte alla hålla. Det är ett system på väg mot kollaps. Och när det kollapsat står vi där – utan inhemsk matproduktion. It wont do.

Tack till Säsongsmat för förtroendet att gästblogga!

 

En grönare sajt

Sajter på internet har också en miljöpåverkan, fast det är lätt att glömma bort det. Och dåligt programmerade sajter är faktiskt en del av problemet.

Varje besök på en sajt kräver energi, inte minst för att kyla datorerna 6ndash; både servern och besökarnas datorer. En uppgift som cirkulerar (som jag inte hittat någon källa på) säger att fyra procent av världens elförbrukning går till att driva webben.

Men mycket av den energin används i onödan, på slarvig programkod som tvingar datorerna att jobba mer än nödvändigt. Att optimera programkod gör alltså inte bara sajter snabbare, utan också miljövänligare. Ändå är det inte alltid självklart att man prioriterar optimerad kod. I verkligheten gör nog de flesta ständiga avväganden mellan att få jobbet gjort snabbt, och att göra koden snygg. Allra viktigast är förstås den kod som används som byggsten till många andra sajter. En sådan byggsten är Semantic MediaWiki, som hela Säsongsmat.nu bygger på, liksom tusentals andra sajter på den semantiska webben.

Därför är det kul att ett av projekten som blivit uttagna till Google Summer of Code 2012 är ”Green Semantic MediaWiki”, där den indiske studenten Nischay Nahata med två handledare ska optimera Semantic MediaWiki för att göra sajter som bygger på den snabbare och miljövänligare. Och det finns mycket lågt hängande frukt att plocka, för Semantic MediaWiki är erkänt dåligt optimerat, och för varje besök på Säsongsmat.nu gör en massa onödigt arbete. Det lär det bli ändring på efter sommaren!

Så gör vi säsongsbedömningarna

Är detta en rimlig säsong för tomater i Sverige?

Är detta en rimlig säsong för tomater i Sverige?

Julia Häggström, som pluggar på Naturvetenskapliga programmet i Örnsköldsvik, mejlade och ställde frågor om våra källor, till ett projektarbete hon håller på med. Jag tänkte att svaret jag skrev till henne kan intressera flera så här är det, något kortat:

Ambitionen är att fakta i artiklarna ska ha källhänvisningar (som här: http://xn--ssongsmat-v2a.nu/ssm/Sill), men jag vet att vi ibland slarvat med det. Vi ska skärpa oss!

När det gäller själva säsongsinformationen finns däremot inga källor, helt enkelt för att det är en bedömningsfråga. Vi väger samman miljöpåverkan, tillgänglighet och kvalitet i våra säsongsbedömningar. Om någon annan skulle göra samma bedömning skulle det se lite annorlunda ut. Här får man helt enkelt hänvisa till Säsongsmat.nu. Det tydligaste exemplet på hur olika det kan se ut är kanske tomat. Jämför vår bedömning i toppen av artikeln, med Maja Söderbergs längre ner i ”Majas klimatpyramider”. Hon har valt att starta tomatsäsongen så snart det finns svenskodlade tomater, medan vi väntar tills de kan odlas utan energikrävande uppvärmning av växthusen. Vi försöker vara konsekventa i bedömningarna, och göra dem intuitivt rimliga, men till sist får man ändå välja om man vill lita på dem eller inte, och hänvisa till Säsongsmats bedömning.

Som underlag brukar jag ibland kontakta folk i livsmedelsbranschen, t.ex. odlare och grossister, för att höra deras åsikt. På exempelvis SLU (lantbruksuniversitetet i Uppsala) finns också en del forskning, och bland kan man hitta ambitiösa livscykelanalyser (vad är bäst: odla tomater i växthus i Sverige eller köra dem med lastbil från Spanien?, och liknande frågor). Jag läser vad jag hinner och kommer över, ibland mer och ibland mindre (Säsongsmat är ett hobbyprojekt för både mig och Matti, så det är olika hur mycket tid vi kan lägga på det). Fråga gärna om det är någon särskild uppgift du undrar över!

Och tipsa gärna om bra källor, vill jag lägga till. Jag vet att flera av er som läser detta är livsmedelsproffs, som sitter på en massa bra vetande!

Äggen står sig. Jag lovar.

En liten påminnelse så här inför påsken bara: Ignorera bäst före-märkningen på äggpaketen!

För det första så står sig ägg betydligt längre än märkningen anger – omkring två månader i kylskåp. Numera används dock samma korta datummärkning i hela EU, och den är anpassad till de länder i Europa där ägg vanligen förvaras i rumstemperatur.

För det andra så är risken minimal att du får med ett dåligt ägg i maten utan att märka det, förutsatt att du har luktsinnet i behåll. Dåliga ägg avslöjar sig direkt på lukten.

Sedan finns förstås det gamla knepet att sänka ner ägget i ett glas med vatten. Flyter det upp till ytan är det dåligt och ska inte användas. Men enklare är som sagt att bara knäcka äggen ett och ett i en separat skål, och titta och lukta på det.

Helt färska ägg är för övrigt nästan omöjliga att skala, men det är en annan historia.

Sesongbasert mat?

Ser i besöksstatistiken att fler och fler besökare på Säsongsmat.nu har norska som standardspråk i sin webbläsare. Och googlar man på ”sesong mat” så verkar det finnas mindre skrivet på nätet på norska än på svenska. Kanske dags att börja översätta Säsongsmat.nu till norska också, och att vidga det geografiska området till Norge? Någon som skulle vilja vara med och jobba med det?

Sajten är rent tekniskt väl förberedd för att kunna visas på flera språk. Däremot behöver ju någon börja översätta, och dessutom skulle man behöva fundera på hur zonsystemet bäst utvidgas till Norge. Vi lägger ju bland annat vikt vid vad som faktiskt är tillgängligt i vanliga butiker, för att sajten ska vara så användbar som möjligt för vanliga konsumenter.

Framtidens webb är semantisk

Wikimedia Deutschland (den tyska lokalavdelningen av stiftelsen Wikimedia, som driver bland annat Wikipedia) har just anställt Lydia Pintscher (en övermänskligt produktiv open source-aktivist) för att göra sajter som Wikipedia till en del av den semantiska webben. Det är goda nyheter för Säsongsmat.nu, eftersom sajten bygger på samma mjukvara, MediaWiki, som alla Wikimedias sajter, och eftersom Säsongsmat.nu är helt och hållet byggd kring principen om semantisk data.

I en mening betyder ”den semantiska webben” att sajter byggs så att både människor och maskiner kan förstå dem. Det är ett nytt, stort steg i webbens utveckling, som mycket väl kan leda till en ny explosion av tjänster vi ännu inte kan föreställa, de kommande åren.

När webben skapades i början av 1990-talet byggde den på att den som skapade en sida talade om vilken typ av innehåll olika delar av den utgjorde. Det gjordes med html-taggar av typen h1 ”Det här är en rubrik”, table ”det här är en tabell”, och så vidare. Sedan fick webbläsaren presentera det innehållet som den fann för gott.

Nästa steg blev att låta sidorna tala om inte bara vilken typ av information den innehåll, utan också hur innehållet skulle se ut. Men en några nya tekniker (särskilda tillägg till taggarna och stilmallar, CSS) kunde den som skapade en sida nu tala om att rubriken skulle vara grön och blinka.

Den semantiska webben är ett paraplybegrepp för en serie tekniker som talar om också vad innehållet på en webbsida betyder. Med hjälp av semantisk uppmärkning kan även datorer som läser webbsidan med den blinkande gröna rubriken ”Norge” förstå att den här rubriken handlar om landet Norge (och inte om en blomkruka, ett tankefel, två halmstrån i kors eller byn Norge i Oklahoma. Till exempel.)

Många tekniker för semantisk uppmärkning av material är gamla, men det är först nu webbvärlden börjar enas om några standarder för dels hur uppmärkningen rent tekniskt ska se ut, och dels hur man ska definiera t.ex. ”är” och ”ett land” i meningen ”Norge är ett land”. (Betyder ”är” att Östtyskland måste märkas upp semantiskt på ett helt annat sätt? Är Nagorno-Karabach ett land? Ontologi kallas det inom datavetenskapen.)

Med semantiskt uppmärkta sidor blir varje sajt på webben en egen databas, som andra sajter kan hämta information ifrån. Om både Nationalencyklopedin och Wikipedia definierat bananen som en ört, så skulle kanske också Säsongsmat.nu kunna skriva ut den informationen automatiskt i sin artikel om banan, för att ta ett ganska banalt exempel.

Utvecklingen av den semantiska webben hänger också intimt samman med den allt större ”sociala webben” — sociala nätverk, och allt det som delas i dem och kopplas till dem. En av de mest utvecklade tillämpningarna av den semantiska webben är nämligen sådan semantisk märkning som anger hur olika människor känner varandra.

På Säsongsmat är all data du ser i faktarutorna till höger, och en del annat, semantiskt uppmärkt, så att till exempel andra sajter, bloggplugins och mobilappar kan hämta data härifrån. Så kan andra sajter t.ex. enkelt (nåja, relativt) hitta alla fruktträd på fruktkartan som står inom 10 mils radie från Stockholm: Här. Eller hitta alla råvaror som är i säsong i oktober. Eller hitta de råvaror som är i säsong i oktober, och som innehåller mycket vitamin C.

I april ska Lydia Pintscher sätta igång med sitt projekt, och tanken är att det ska göra MediaWiki-plattformen, som alltså även Säsongsmat.nu bygger på, mer anpassad för den semantiska webben.

Länkar:

  1. WikiData-projktet
  2. Säsongsmats API
  3. Semantic MediaWiki, motorn bakom Säsongsmat